Appaloosa
Ursprungsland: USA
Appaloosa
I nordvästra USA finns ett område som heter Palouse. Man sa "A Palouse horse" om de prickiga hästarna som härstammade från Palouse, vilket snart kom att bli "Appaloosa". Vissa av dem har en extra gångart kallad Indian shuffle. Dessa kallas ibland för Walkaloosa!
Historia
Precis som alla andra Nordamerikanska hästraser härstammar Appaloosa från de hästar som fördes till Amerika när kontinenten koloniserades under 1500- och 1600-talet. Det hände att hästar rymde eller släpptes i det fria och med tiden uppkom hjordar med förvildade hästar, som till exempel den amerikanska mustangen. Just Appaloosa har man sett härstammar från hästar som Conquistadorer hade med sig från Spanien under 1500-talet. I delstaten Idaho skulle senare indianstammen Nez Perce komma att avla fram den ras som skulle komma att kallas Appaloosa. Nez Perce utvecklade under 1600-talet en strikt och selektiv avel och fick fram hästar baserat på bland annat färg, karaktär eller utseende. Hingstar som inte levde upp till Indianernas förväntningar kastrerades medan olämpliga ston användes i byteshandel. För indianerna var funktionen viktig, hästarna skulle vara tåliga och funktionella.
Under den senare halvan av 1800-talet sattes många Indianer i reserverat och turen kom även till Nez Perce men istället för att låta sig kuvas planerade Nez Perce att vandra till Kanada och förena sig med hövdingen Sitting Bull. Resan var lång och besvärlig och många hästar dog längs vägen. I Clearwater i British Columbia blev stammen infångad och indianerna tvingades att kapitulera. Den resterande delen av stammens hästflock blev infångade och dödade. Här var det ytterst nära att rasen helt dog ut.
Men det fanns några exemplar kvar. Något som Claude Thompson och Dr. Frances Haines tog tillvara på. På samma plats där Nez Perce tidigare levt, vid Palouse i Idaho började Thompson och Haines avla och bevara Appaloosahästar. De gjorde djupa efterforskningar, tog hänsyn till de fördelar som indianerna sett och skapade så småningom en rasstandard som fortfarande gäller.
1938 startade Appaloosa Horse Club i Idaho och då tog aveln bättre fart. Man arbetade hårt med att marknadsföra rasen och flera uppfödningar startades över hela landet. The Appaloosa Museum Foundation har i syfte att bevara och sprida information om Appaloosa och grundades 1975. Mellan 1938-1975 skulle registret över Appaloosahästar komma att bli ett av de största i världen. 1975 blev även Appaloosa utsedd till Idaho's officiella hästras.
Under den senare halvan av 1800-talet sattes många Indianer i reserverat och turen kom även till Nez Perce men istället för att låta sig kuvas planerade Nez Perce att vandra till Kanada och förena sig med hövdingen Sitting Bull. Resan var lång och besvärlig och många hästar dog längs vägen. I Clearwater i British Columbia blev stammen infångad och indianerna tvingades att kapitulera. Den resterande delen av stammens hästflock blev infångade och dödade. Här var det ytterst nära att rasen helt dog ut.
Men det fanns några exemplar kvar. Något som Claude Thompson och Dr. Frances Haines tog tillvara på. På samma plats där Nez Perce tidigare levt, vid Palouse i Idaho började Thompson och Haines avla och bevara Appaloosahästar. De gjorde djupa efterforskningar, tog hänsyn till de fördelar som indianerna sett och skapade så småningom en rasstandard som fortfarande gäller.
1938 startade Appaloosa Horse Club i Idaho och då tog aveln bättre fart. Man arbetade hårt med att marknadsföra rasen och flera uppfödningar startades över hela landet. The Appaloosa Museum Foundation har i syfte att bevara och sprida information om Appaloosa och grundades 1975. Mellan 1938-1975 skulle registret över Appaloosahästar komma att bli ett av de största i världen. 1975 blev även Appaloosa utsedd till Idaho's officiella hästras.
A Palouse Horse
Exteriör
Appaloosa finns faktiskt i tre lite olika typer. En muskulös boskapstyp som lämpar sig för westernridning eller rancharbete. En annan typ av Appaloosa är mer likt originalet, bara lite smäckrare än Indianeras hästar. Den tredje och sista typen har lite längre ben och är mer atletisk byggd. Vad som är gemensamt för de olika typerna är att man och svans kan vara relativt tunna och spretiga. Eftersom rasen avlats fram i en snårigt landskap så lär man och svans utvecklats för att inte fastna i buskar och ris. Andra hästraser som engelska och arabiska fullblod såväl som quarterhästar har korsats med Appaloosa på senare tid och kan vara en anledning till att det börjat dyka upp fler Appaloosa med kraftigare man och svans än tidigare. Även resten av hästen är anpassat för en hård och karg tillvaro med hårda och mycket tåliga hovar såväl som starka och välformade ben. Hästens huvud är relativt brett med rak nos och lång muskulös hals.
Tigrering
En av sakerna som Appaloosa är mest känd för är den tigrerade prickiga färgen. Det är en särskild gen som ger upphov till prickarna. Tigrerade hästar har även marmorerad hud (särskilt mulen), randiga hovar samt en väl synlig ögonvita, precis vi som människor. Det finns sex olika kombinationer som tigreringen kan förekomma i:
Tigrering
En av sakerna som Appaloosa är mest känd för är den tigrerade prickiga färgen. Det är en särskild gen som ger upphov till prickarna. Tigrerade hästar har även marmorerad hud (särskilt mulen), randiga hovar samt en väl synlig ögonvita, precis vi som människor. Det finns sex olika kombinationer som tigreringen kan förekomma i:
- Leopard - helt eller nästan helt vit med tydliga svarta eller bruna prickar
- Blanket - vitt eller fläckat bakparti
- Snowflake - helt prickig och flest prickar över höftpartiet
- Marble - helt spräcklig (ej stickelhårig eller skimmel)
- Frost - vita fläckar eller prickar på mörk botten
- Fewspot - helt eller nästan helt fri från prickar
Indianhästen som nästan blev utrotad.
GångarterAppaloosan har utöver de vanliga tre en fjärde naturlig gångart, Indian shuffle. Indian shuffle är mycket behaglig och mjuk för ryttaren. Gångarten är travliknande men den bakre foten träffar marken precis innan den diagonala framfoten. Detta gör att hästens bakdelen inte skumpar upp och ned utan från sida till sida. Indian shuffle har försvunnit mer och mer när man avlat fram Appaloosor under åren eftersom utseendet är mycket viktigt i avelsarbetet har gångarten då blivit en mindre prioritet. De appalooser som besitter en extra gångart kallas ibland för Walkaloosa!
|
|
Användning
Appaloosa är som nämnt en stark och tuff häst och har blivit mycket populär, kanske även på grund av sitt yttre. Det är en vacker häst och tigreringen är läcker. Rasen är härdig och uppskattad för sin vänliga och medgörliga ton. Arbetsviljan och styrkan gör Appaloosan till en utmärkt boskapshäst och arbetshäst. Den rids främst i westerngrenar men även i andra discipliner. Den är även omtyckt inom galopp och används ibland på cirkus.
i sverige
I Sverige finns idag cirka 350 st Appaloosas, hur många av dem som har eller rids i Indian shuffle är oklart. I Sverige bildades en förening år 2000 kallad Appaloosa Horse Club Sweden, vilken är knuten till moderorganisationen The Appaloosa Horse Club i Moscow Idaho, USA.