Rocky Mountain
Ursprungsland: USA
Rocky Mountain
”One horse for alla occasions” och ”Hästarnas labrador” är två beskrivningar. Rockyn är en härdig och arbetsvillig allroundhäst som töltar och älskar att umgås med människor. Den chokladbruna färgen och den lingula manen är det första som får många att falla, snart inser man att de har många andra kvalitéer.
Historia
I slutet av 1800-talet skapades rasen vid Appalachbergens kant. Denna del av Kentucky var mycket fattigt och området otillgängligt med få bra vägar. Det krävde en tålig häst som arbetade hårt och kunde utföra alla sysslor på gården då man bara hade råd med en häst. Hästen behövde även klara sig på magert foder, och lite skydd mot vädret. Bara de tåligaste klarade sig och blev förfäder till dagens ras.
Omkring 1890 ska ett hingstföl ha kommit till trakten och kallats ”the Rocky Mountain horse” med syftning på sitt ursprung. Det finns många legender, men enligt alla töltade han och var silversvart. Han korsades med ston i trakten och gav upphov till dagens ras. Under krigsåren tappade många intresset för, eller inte hade råd med häst. Sam Tuttle var en man som hölls sig med en, för den tiden, större flock Rocky Mountain hästar; 30-40 stycken. Han använde dem i sin turridningsfirma och ögonstenen var Tobe, en silversvart hingst. Han betäckte många ston och avkomman var alltid eftertraktad. Tobe blev trettiosju år och finns i nästan alla Rockisars stamtavla; historierna omkring honom är många. Rasen höll än en gång på att försvinna när Rea Swan började leta efter individer av rasen under 1980-talet. 1986 bildades rasföreningen, RMHA. Då genomfördes inmönstring av hästar som uppfyllde rasstandard och dessa antogs i stamböckerna. Idag finns de flesta Rockisar i Kentucky och stamböckerna är stängda.
Omkring 1890 ska ett hingstföl ha kommit till trakten och kallats ”the Rocky Mountain horse” med syftning på sitt ursprung. Det finns många legender, men enligt alla töltade han och var silversvart. Han korsades med ston i trakten och gav upphov till dagens ras. Under krigsåren tappade många intresset för, eller inte hade råd med häst. Sam Tuttle var en man som hölls sig med en, för den tiden, större flock Rocky Mountain hästar; 30-40 stycken. Han använde dem i sin turridningsfirma och ögonstenen var Tobe, en silversvart hingst. Han betäckte många ston och avkomman var alltid eftertraktad. Tobe blev trettiosju år och finns i nästan alla Rockisars stamtavla; historierna omkring honom är många. Rasen höll än en gång på att försvinna när Rea Swan började leta efter individer av rasen under 1980-talet. 1986 bildades rasföreningen, RMHA. Då genomfördes inmönstring av hästar som uppfyllde rasstandard och dessa antogs i stamböckerna. Idag finns de flesta Rockisar i Kentucky och stamböckerna är stängda.
One horse for all occasions
Exteriör
Rocky Mountain-hästar ska vara minst 14.2 hands (147 cm) och max 16 hands (163 cm) i mankhöjd. De ska ha en medelgrov benstomme, medelstora hovar och en vid och djup bröstkorg. Det ska finnas plats mellan frambenen och både fram- och bakben ska vara fria från grövre avvikelser i benställningen. Bogen ska helst ha en 45-gradig lutning. Huvudet ska vara medelstort och varken konkavt eller konvext, med modiga ögon och välformade öron. Halsen ska vara av medellängd, välvd och vara väl ansatt.
En enhetlig grundfärg krävs. Vita tecken som, sträcker sig ovanför framknä eller has tillåts inte. Stora huvudtecken är inte heller tillåtna. Den vanligaste färgen är silversvart, men det finns en mängd olika färger, utöver grundfärgerna svart, fux och brun: black, skimmel, konstantskimmel, champagne och varianter med gulgen (tex gulbrun och isabell).
Man pratar inom rasen mycket om det typiska temperamentet; det ska vara en lugn häst som kan hanteras av de flesta, även hingstarna. De ska vilja vara med människor och tycka om att lära sig saker. Många är historierna där detta temperament visats, hästar som fastnat och inväntat hjälp, avelshingstarna som kan hanteras av barn eller inte reagerat trots extrema förhållanden. Detta betyder däremot inte att de är slöa att rida – många har en hel del motor, är känsliga för ryttarens hjälper och lättlärda.
För att se till att exteriör, gångart och temperament följer rasstandard krävs certifiering av alla djur innan de går i avel – ston som hingstar. Certifieringen bedömmer exteriören, temperamentet och förmågan att tölta under ryttare.
En enhetlig grundfärg krävs. Vita tecken som, sträcker sig ovanför framknä eller has tillåts inte. Stora huvudtecken är inte heller tillåtna. Den vanligaste färgen är silversvart, men det finns en mängd olika färger, utöver grundfärgerna svart, fux och brun: black, skimmel, konstantskimmel, champagne och varianter med gulgen (tex gulbrun och isabell).
Man pratar inom rasen mycket om det typiska temperamentet; det ska vara en lugn häst som kan hanteras av de flesta, även hingstarna. De ska vilja vara med människor och tycka om att lära sig saker. Många är historierna där detta temperament visats, hästar som fastnat och inväntat hjälp, avelshingstarna som kan hanteras av barn eller inte reagerat trots extrema förhållanden. Detta betyder däremot inte att de är slöa att rida – många har en hel del motor, är känsliga för ryttarens hjälper och lättlärda.
För att se till att exteriör, gångart och temperament följer rasstandard krävs certifiering av alla djur innan de går i avel – ston som hingstar. Certifieringen bedömmer exteriören, temperamentet och förmågan att tölta under ryttare.
GångarterRasens speciella gångart beskrivs som följande av RMHA: en fyrtaktig gångart med fyra distinkta hovslag även om hastigheten kan variera. Rörelserna ska vara effektiva och kräva minimal energi så att hästarna orkar långa sträckor. Bak- och frambens steglängd ska vara ungefär lika lång.
I Kentucky är det många som enbart rider sina hästar i skritt och tölt, men rasen har trav och galopp. Däremot varierar kvalitén på dessa gångarter eftersom de inte bedöms eller intresserar alla. Det är långt ifrån en självklarhet att kunna provrida en Rocky i USA i galopp. Däremot finns individer som har både bra trav och galopp. |
|
Användning
”One horse for all occasions” är den amerikanska rasföreningens motto. Med sin bakgrund har den använts både för att dra vagn, fösa boskap och transportera människor. Det man ser främst i USA är tävlingar där gångarterna visas upp – det finns olika klasser beroende på hur högt individerna lyfter hovarna. Det är däremot långt ifrån exempelvis Tennesse Walkinghästarnas gångartstävlingar utan man strävar mer emot energisnåla rörelser och minimalt lyft. Dessa delas också in i ålderskategorier, kön, om hästen är tränade av professionella eller ej och ryttarens ålder. Man premierar däremot mångsidighet och det finns även många andra klasser; exteriörbedömning är vanlig, men det finns även klasser för ungdomar som visar häst för hand, barbackaridning, körning, maskeradklass, ”vattenglasklass”, ”pole bending” och en klass med hinder som mest påminner om bruksridning eller trail.
Men, Rockyns främsta egenskap ska vara att vara en bra häst att rida ut på i skog och mark och det finns de som tävlat i distansritt med dem. Dressyr för gångartshästar börjar fånga amerikaner och det finns även de som hoppar sina Rockisar.
Men, Rockyns främsta egenskap ska vara att vara en bra häst att rida ut på i skog och mark och det finns de som tävlat i distansritt med dem. Dressyr för gångartshästar börjar fånga amerikaner och det finns även de som hoppar sina Rockisar.
i sverige
I Sverige finns för närvarande 7 individer av rasen, sex ston och en hingst. I Europa ligger antalet omkring på omkring 400 individer, de flesta finns i Holland, Tyskland och Frankrike.
I Europa finns det en underförening, ERMHC, till rasens moderförening i USA, RMHA. Ännu har inga specifika rastävlingar hållits i Europa.
I Europa finns det en underförening, ERMHC, till rasens moderförening i USA, RMHA. Ännu har inga specifika rastävlingar hållits i Europa.
