Basjkir
Ursprungsland: Ryssland
Basjkir
Hästrasen Basjkir kommer från de södra delarna av Uralbergen i Ryssland. Där lever den i halvvilda flockar och rasen är särskilt utbredd i Basjkirien varifrån den har fått sitt namn. Rasen är särskilt tuff och tålig, de lever ungefär som renar och brukar kunna bli relativt gamla. De är mycket viktiga för folket bland Uralbergen och både päls och tagel tas tillvara på, samt kött och mjölk. Exakt hur en individ ser kan variera en hel del och rasen förekommer till exempel både som ponny och som häst.
Historia
Basjkirhästar har funnits bland de ryska Uralbergen sedan 700-talet. Det finns gamla berättelser om hur bergstammarna kunde binda fast hästarna föl under den varma sommarsolen och stona mjölkades ur. De föl som inte klarade det skulle heller inte överleva i bergens tuffa klimat. Hästarnas skulle klara av att vara utomhus året runt och även om behandling låter hård så var hästarna dyrkade som en gudagåva bland bergstammarna. Det är som nämnt bara berättelser med hästrasen har i varje fall blivit väldigt stark och tålig!
Man har försökt spåra rasens ursprung till mongoliska Przewalskihästar och asiatiska stäpphästar som lär ha förts till Uralbergen med nomadfolk för att senare korsats med Skogshästar, andra mongoliska raser samt olika bergshästar.
Baskjiren kom att tillhöra Ryssland under 1500-talet och aveln blev mer styrd. Hästarna hölls i mindre hjordar och var hjord var uppdelad i olika avelsgrupper med en avelshingst och 10-20 ston, samt föl upp till 3 års ålder. Hjordarna fick ströva fritt och beta bland bergen.
Man har försökt hålla rasen så ren som möjligt sedan 1600-talet men den har korsats bland annat med ardenner och ryskt kallblod. Idag finns ett tjugotal stora hästfarmar i Basjkirien och rasen föds upp i stora hjordar. Basjkir blev under 1930-talet ofta förväxlade med amerikanska curlyhästar och då priset för dessa var högre såldes Basjkir ofta som curlyhästar. Det hela gick så långt att curlyhästarna började kallas för American Basjkir och det skulle dröja till 1997 innan forskarna en gång för alla kunde bevisa att de båda raserna inte var det minsta lilla släkt med varandra. Förväxlingen berodde nog på Basjkirens vinterpäls som kunde vara både tjock och lockig, vilket då kunde liknas vid en curlyhäst.
Man har försökt spåra rasens ursprung till mongoliska Przewalskihästar och asiatiska stäpphästar som lär ha förts till Uralbergen med nomadfolk för att senare korsats med Skogshästar, andra mongoliska raser samt olika bergshästar.
Baskjiren kom att tillhöra Ryssland under 1500-talet och aveln blev mer styrd. Hästarna hölls i mindre hjordar och var hjord var uppdelad i olika avelsgrupper med en avelshingst och 10-20 ston, samt föl upp till 3 års ålder. Hjordarna fick ströva fritt och beta bland bergen.
Man har försökt hålla rasen så ren som möjligt sedan 1600-talet men den har korsats bland annat med ardenner och ryskt kallblod. Idag finns ett tjugotal stora hästfarmar i Basjkirien och rasen föds upp i stora hjordar. Basjkir blev under 1930-talet ofta förväxlade med amerikanska curlyhästar och då priset för dessa var högre såldes Basjkir ofta som curlyhästar. Det hela gick så långt att curlyhästarna började kallas för American Basjkir och det skulle dröja till 1997 innan forskarna en gång för alla kunde bevisa att de båda raserna inte var det minsta lilla släkt med varandra. Förväxlingen berodde nog på Basjkirens vinterpäls som kunde vara både tjock och lockig, vilket då kunde liknas vid en curlyhäst.
Den mest anpassningsbara hästen överlever.
Exteriör
Basjkiren förekommer faktiskt i en del olika varianter. Den minsta mankhöjden kan var arunt 135 cm med den allra vanligaste är runt 155 cm. Däremot kan det förekomma större med en mankhöjd på 165 cm. De förekommer både som smäckra men lite större ponnyer medan andra varianter kan vara grövre i kroppen. Rasen förekommer också i många olika färger. Vad som kännetecknar rasen är att de brukar ha tecken kring bog och mank, ränder som kan liknas vid en zebra längs benen, samt vanliga tecken som strumpor, bläsar och stjärnor.
GångarterBasjkiren kan ha hela sex olika gångarter! Gångarterna är lugna, mjuka och bekväma för ryttaren. Förutom trav, skritt och galopp har Basjkiren också tölt, pass och ibland s.k. kosacktrav. Gångarterna tölt och pass är de samma som hos islandshästen. Kosacktrav är en gångart som hästen använt för att ta sig fram i mycket svår terräng. Hästen kastar frambenen åt sidorna i cirkelrörelser för att tex. röja undan högt gräs. Denna gångart är väldigt skön för ryttaren men den känns lite som att man gungas i sidled i en åtta. Kosacktraven är idag väldigt okänd och nästan bortglömd, därför finns det inte så många som utför den längre.
|
|
De lever nästan som renar bland Uralbergen i Ryssland.
Användning
Basjkir kan användas inom många olika områden men är särskilt lämplig till turridning eller för familjen. Men eftersom rasen som nämnt ovan kan förekomma i några olika varianter vad gäller form och storlek får man mer se till individen vad den passar bäst för. På så sätt kan man säga att rasen är mångsidig och hästarna kan användas till gångartsridning, hoppning, dressyr, körning eller western. Den kan även användas som arbetshäst och till exempel valla boskap med.
En intressant sak är att Basjkiren lär vara allergivänlig. Som med många andra allergier är det svåret att bevisa att den är allergivänlig och mycket kan bero på individ till individ. Men desto mindre visar sig detta påstående ofta stämma! En teori är att hästarnas tjocka och feta päls binder mycket av de partiklar som annars yr kring en häst, varpå många allergiker tycks klara sig utan någon reaktion!
En intressant sak är att Basjkiren lär vara allergivänlig. Som med många andra allergier är det svåret att bevisa att den är allergivänlig och mycket kan bero på individ till individ. Men desto mindre visar sig detta påstående ofta stämma! En teori är att hästarnas tjocka och feta päls binder mycket av de partiklar som annars yr kring en häst, varpå många allergiker tycks klara sig utan någon reaktion!
i sverige
De första basjkirhästarna kom till Sverige 1993 och sedan dess har antalet basjkirer vuxit till cirka 400 individer. Det pågår för närvarande ingen import av basjkirhästar från Ryssland utan nu har man en egen avel och det föds drygt 20 basjkirföl om året. Det finns 11 avelsvärderade basjkirhingstar i Sverige. Det finns en aktiv rasförening som heter Svenska Basjkirhästföreningen. Tyvärr är det inte så många som använder sina Basjkirer till just gångartsridning i Sverige idag.
